Två bordisar i symbios

Nu är Liliths besök över, så här följer en liten sammanfattning:

Jag träffade Lilith på stationen på måndag eftermiddag och jag var så nervös att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag var säker på att hon skulle hata mig.
Direkt efter det att hon hade gått av tåget och vi hade hälsat på varandra fick jag än känsla av att det inte skulle vara några problem med personkemin.
Några timmar senare hade vi redan ett helt batteri av interna skämt och det kändes som om jag alltid hade känt henne.

Under hela Liliths besök pratade vi näst intill konstant med varandra. Vi var bara ifrån vandra under de fåtal timmar som tillägnades sömnen.

Det uppstod någon slags positiv symbios och ömsesidig borderline-idealisering. Jag kan inte minnas att jag har tyckte så mycket om en vän tidigare. Det var perfekt helt enkelt.

Lilith och jag skiljdes åt för några timmar sedan, och seperationsångesten och tomhetskänslan river i mitt inre. Det känns så otroligt ledsamt att symbiosen är bruten!

Till Lilith: Tack för att du är så fantastisk och att du gör världen till en bättre plats. Jag saknar dig redan och hoppas vi kan träffas snart igen!