Ny i gruppen

Idag var jag på DBT-färdighetsträning för första gången. Jag var fruktansvärt nervös när jag gick dit, jag var säker på att alla skulle hata mig. När jag kom dit så kändes det helt okej, både terapeuterna och gruppdeltagarna var väldigt välkomnande.

Nu efteråt vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Det var väldigt påfrestande att höra om de andra gruppdeltagarnas svårigheter samt att se hur dessa svårigheter har märkt dem för livet (bokstavligt talat!). Trots att det var jobbigt var det även en enorm lättnad att sitta i ett rum där alla (förutom) terapeuterna är lika störda.
Terapeuterna var överdrivet positiva, vilket kändes lite opassande när svåra ämnen kom på tal. Jag tyckte även att de valde att validera oss på ett lite väl uppenbart sätt. Varje gång någon hade ställt en fråga så avslutade tearapeuterna sina svar med att upprepa 3-4 gånger vilken fantastiskt bra fråga det var som hade ställts. När någon validerar på ett så uppenbart sätt så känns det inte äkta..

Jag hade väldigt svårt att koncentrera mig på det som sades p.g.a. att jag var nervös och ångestfylld, dessutom drack jag två koppar kaffe vilket resulterade i att jag blev ännu mer ångestfylld. Mina händer började skaka och jag lyckades spilla både kaffe och mjölk på bordet och på mina informationsblad.

FT:n avslutades med att en av terapeuterna förklarade begreppet "wisemind". Avslutningsvis så fick vi en hemuppgift som ska presenteras nästa vecka.

Spontant så tyckte jag att FT:n var ganska plågsam, men jag hoppas att jag är inte är lika nervös nästa vecka så att jag kan ta till mig den information som ges.