Som tidigare nämnt så hade jag ett möte med prefekten (Per) idag för att diskutera H & V kursen.
Jag är så fruktansvärt trött på att bli diskriminerad för att jag är psykiskt sjuk. Min föreläsare anser att det är extremt viktigt att jag inte är till besvär, men tänker han någonsin på att jag inte mår bra av att bli särbehandlad på ett negativt sätt?
Per förstod min frustration samt att jag blir provocerad av de budskap som förmedlas på kursen. Han sa att jag gärna fick dela med mig av mina erfarenheter, men arr det var bättre att jag inledde mina kommentarer med "jag har läst..." eller "jag har hört att..." istället för "jag har upplevt...". Han sa att detta berodde på att vissa av mina kursare antagligen inte klarar av att höra om min psykiska ohälsa, men att jag kan uttala mig om psykisk ohälsa i allmänhet. Jag förstår till viss del hur han resonerar, men jag tycker att universitetsstudenter borde vara lite mer öppensinnade. Tyvärr finns det inte särskilt mycket jag kan göra för att få mina kursare att ända åsikt..
Jag brukar alltid må ganska bra när jag har pratat med Per, jag får en chans att reda ut frågetecken och prata om mina svårigheter. Jag berättade för honom att jag har sökt till psykologprogrammet. Han sa att han trodde att jag skulle bli en jätteduktig psykolog (om jag kommer in på programmet, vilket jag inte kommer att göra). Det var väldigt trevligt att höra!
Dagen har alltså varit bra förutom att jag självskadade i morse. Jag började använda mig av lättare-sagt-än-gjort-färdigheter när jag fick ångest, men eftersom jag skulle iväg så hade jag inte tid att lägga en timme på att aktivt försöka stå emot impulserna. Det var mycket enklare att ta bort ångesten genom självskadande.
Jag är lite orolig för hur det ska fungera om jag blir mindre aggressiv på föreläsningarna. Aggressiviteten har fungerat som ett sätt att få utlopp för mina negativa känslor, aggressiviteten har alltså fyllt den funktion som självskadandet brukade fylla. Kanske kommer jag att självskada mer om jag gör ett färre antal provocerande kommentarer? Det återstår att se.
fredag 24 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Jag är säker på att du kommer komma in på psykologprogrammet! Och precis som Per säger så kommer du bli en jättebra psykolog!
SvaraRaderaJag är glad att han är så trevlig...
Många kramar <3
Jag är inte så säker på att jag kommer in, antagningskraven är extremt höga.. :S
SvaraRaderaJa, Per är trevlig. Det känns bra att för en gångs skull prata med en universitets-människa som inte dömer mig p.g.a. min sjukdom.
Många kramar tillbaka! <3