Dagens morbida tanke:
Jag var på träningen och tänkte på självskadebeteende i allmänhet. Jag fick plötsligt ett minne av en dokumentär som jag såg för länge sedan om en tjej som hade BDD (body dysmorphic disorder), d.v.s. hatade sitt utseende så mycket att hon inte kunde visa sig från andra människor och tyckte att hon såg vanställd ut fast hon inte gjorde det, etc. Hon blev besatt av sin näsa och ville rätta till denna med plastik-kirurgi. När hon inte fick göra operationen p.g.a. sin sjukdom tog hon en kniv och gick in i badrummet för att skära av sin egen näsa eftersom hon tyckte att den var vanställd.
Visst är det hemskt ibland, men jag är tacksam att jag inte så allvarlig patologi som tjejen med BDD. Kanske finns det hopp för oss vilsna borderlinesjälar!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag brukar också försöka tänka i liknande banor... Typ, det hade kunnat vara värre. Visst, det gör inte att mina problem försvinner eller blir mindre, men jag kan känna mig glad över att det kunde vara värre.
SvaraRaderaHoppas du förstår hur jag menar.
Puss och kram <3
Ja, jag försår hur du tänker. Jag gör samma sak och precis som du skriver så försvinner inte ens egna problem, men de känns plötsligt inte lika allvarliga.
SvaraRaderaPuss och kram tillbaka! <3
Ja det kanske finns hopp, vem vet...Jag brukar tänka på att det finns dom som har det jävligt mycket värre än mig, men sen finns det ju vissa borderliners som har det sjukt jävligt också. Man ska nog inte jämföra..
SvaraRaderaJa, att ha borderline är som att leva i ett alldeles eget helvete. Visst finns det de som har det värre, men man ska inte förminska den smärta som borderlnie-personer upplever...
SvaraRaderaKram