Idag har precis allt gett mig ångest.
Dagen började med att jag vaknade när väckarklockan ringde och bestämde mig för att inte gå på morgonföreläsning så att jag kunde sova lite längre. Men jag kunde inte sova eftersom jag fick panik när jag tänkte tanken att jag kanske skulle missa utdelningen av nästa examinationsuppgift. Till slut började jag få svårt att andas, så jag bestämde mig för att jag skulle gå till föreläsningen.
Föreläsning var väldigt sövande, så jag satt bara och längtade hem. Efter pausen så delades examinationsuppgiften ut, och det var dags att "blida grupp". Ångest, ångest, ångest.
När föreläsningen var slut gick jag till apoteket för att hämta ut medicin. Det var lång kö, och jag hade så mycket ångest att det kröp i hela kroppen. Jag ville bara gå därifrån, men jag var tvungen att hämta ut medicinen.
Lite senare på dagen var det dags för grupparbete. Det fina vädret har resulterat i att det är jättemycket människor överallt, så det var plågsamt att gå till universitetet. Jag kände mig ful, äcklig och allmänt missnöjd med mig själv.Jag tyckte att alla människor jag såg var perfekta, och att jag var ett missfoster som inte hör hemma i deras värld.
Grupparbetet gick bra, men nu har jag ångest igen. Jag vet verkligen inte varför.
Jag räknar timmarna tills det är dags för min eftermiddags medicin...
Nu måste jag sätta mig med rättspsykologin. Kanske kan lite pluggande göra att jag blir mindre ångestfylld? Det är värt ett försök.
onsdag 29 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Sötnos, tråkigt med ångesten... :/
SvaraRaderaMen jag lovar att inga andra är perfekta, snarare är det så att alla är lite defekta.
Du är jättefin för övrigt :)
Pussar <3
Tack, men du är finare..^^
SvaraRaderaJa, andra människor är inte perfekta, jag brukar inte tycka det. Men idag har det känts som om det bara är perfekta människor som får lov att gå utanför dörren. Var har alla "vanliga" människor tagit vägen?
Pussar tillbaka! <3