Min ångest fortsätter att öka, en del av mig vill sluta ögonen och krypa in i ett mörkt hörn och sova tills livet blir bättre.
Idag träffade jag min familj då vi var på besök hos mormor och firade hennes födelsedag. Jag blev lite gladare trots att jag var trött och ångestfylld under större delen av besöket. Jag hade svårt att koncentrera mig på det som sades. Det kändes som om jag låg på botten av en smutsig sjö och tittade upp för att försöka att urskilja vad som hände ovanför vattenytan.
Nu är jag hemma igen och jag vet att jag måste börja skriva pospsyk uppsatsen. Hela upplägget ger mig så oerhört mycket ångest, jag hatar att beskriva mig själv med positiva ordalag. Nu har jag även bestämt mig för att jag ska använda mig av en ny idé som "kom till mig" idag. Så jag får väl göra ett försök och se var det slutar.
Mina hörselhallucinationer har äntligen försvunnit. Jag kan alltså börja dra ner på min antipsykotiska medicin igen vilket automatiskt innebär att jag blir mindre trött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skönt att dina hallucinationer har försvunnit <3
SvaraRaderaTråkigt att du har så mycket ångest bara...
Om det finns något jag kan hjälpa till med på din uppsats så vet du att det bara är att säga till, söt.
Många kramar <3
Ja, det är en enorm lättnad att hallucinationerna har försvunnit. Kanske är det för att du gjorde mig på så fantastiskt bra humör (d.v.s. att min negativa stress försvann)?
SvaraRaderaJag tänkte jobba med min uppsats imorgon. Jag får se hur mycket jag skriver. Kanske kan jag skicka ett utkast till dig som du kan läsa igenom under lördagen eller söndagen?
Många kramar från din "knark-syster"! <3
Det är nog inte omöjligt :D
SvaraRaderaKul att du mådde bättre under de dagarna, jag mådde väldigt bra jag med.
Självklart, det är bara att du skickar över det så läser jag igenom det :)
Många kramar tillbaka, kära knarksyster <3 ^^