Idag har jag varit på DBT-individualterapi. Jag var säker på att jag skulle få en utskällning eftersom jag har självskadat 4 ggr sedan jag och Åsa träffades förra veckan.
DBT är så fruktansvärt förvirrande, man vet aldrig vad man ska vänta sig. Ibland blir man nästintill förolämpad och ibland så blir man överöst med beröm. Det verkar inte finnas något system i det hela, varje terapi-session är som ett kinder-ägg. Idag fick jag beröm, Åsa tyckte att det var jättebra att jag inte måste skära mig innan jag ska lämna lägenheten samt att jag inte behöver skära mig innan föreläsningar. Hon till och med spontan-dansade när jag berättade det :D
Hon tycker att jag har gjort stora framsteg, vilket var väldigt roligt att höra, jag blev nästan lite stolt.
Vi pratade om några av de paradoxer som finns i mitt liv samt om min ilska. DBT:n är väldigt givande, så varje terapi-session resulterar i nya insikter. Imorgon ska jag på färdighetsträning för första gången, men jag är inte så nervös som jag förväntade mig att jag skulle vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är ju jättebra att det gick bra. :D
SvaraRaderaJag tror nog att det finns ett system i hur hon beter sig mot dig faktiskt, även om du inte ser det kanske...
Som den amatörpsykolog jag är, så tror jag att det har att göra med hur du berättar saker. Om du fortsätter vara rädd att hon ska bli arg och liknande och verkligen känna att du har misslyckats så försöker hon peppa dig och berätta att du har gjort bra ifrån dig. Och när du kanske, antagligen omedvetet, känner dig lite avslappnad och visserligen känner dig besviken, men kanske är lite lugnare, så försöker hon istället tillrättavisa dig.
Men det är bara min teori :)
Många kramar <3
Ja, det är alltid kul att höra att man har gjort framsteg! :D
SvaraRaderaDin teori är både intressant och rimlig. Jag har inte tänkt i de banorna tidigare, men det stämmer att hon endast tillrättavisar mig när jag är någonlunda stabil..
Många kramar tillbaka! <3