Mörker,
hennes mörker,
är det ingen som ser.
Ingen märker,
ingen vet.
Hur hon känner,
hur det känns.
Att leva i mörker.
Att inte andas.
Att inte vilja
men fortsätta
att finnas.
Det är ingen som vet,
vad som finns
begravt i hennes inre,
i hennes mardrömmar,
begravt i hennes eviga mörker.
Hennes lidande.
Varför ser ingen?
För att hon inte vill?
eller för att hon vill för mycket?
Att någon ska förstå.
söndag 8 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar