När jag har tittat i spegeln idag har jag inte känt igen personen som tittar tillbaka. Hon är inte jag, och jag är inte hon. Hon är något annat, något fult och avskyvärt som inte får finnas.
Jag äcklas av min själv, mer än ord kan beskriva.
Men så är jag sådär äckligt glad, så glad som jag inte får lov att vara.
Jag vill skära ut smärtan. Jag vill skada personen som tittar tillbaka på mig i spegeln Hon får inte finnas mer, hon förtjänar inte ett enda andetag till...
Jag har så mycket ångest, men jag vill inte ta stesolid eftersom jag ska träna ikväll. Jag är vill inte svimma...
Sen blir det så förvirrat och konstigt med mina känslor, jag orkar inte känna något, jag vill slippa bry mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar