När jag gick tillbaka till gruppen igen fick jag reda på att de hade varit väldigt oroliga för mig när de såg att jag skakade i hela kroppen när jag gick in i rummet för att be om hjälp. Jag blev väldigt rörd när jag hörde det, det kändes förvånansvärt bra att veta att de bryr sig om mig, men samtidigt kände jag mig skyldig för att jag skrämde dem.
Dagen fortsatte med att jag gick till psykakuten för att prata om min medicinproblem. Läkaren som jag träffade tyckte inte att de konstiga tankar jag beskrev var särskilt anmärkningsvärda Jag har ju BPD, så jag kan ju såklart inte ha hallucinationer enligt psykiatrin. Idioter.
Läkaren trodde inte att mina hudutslag var en följd av min senaste seroquel-höjning, så hon ville att jag skulle höja seroquelen igen och se om jag får utslag igen eller inte. En del av mig vill verkligen göra höjningen så att jag blir någorlunda stabil igen, men jag är övertygad om att utslagen var ett resultat av förra höjningen. Utslagen var verkligen jobbiga, så det är inget jag vill ha tillbaka. Jag får hur se hur jag gör, om jag ska höja igen, eller om jag ska försökta stå ut.
Idag blev jag med dosett (se bild), vilken enligt texten på förpackningen tydligen ska göra "livet lättare". Jag vet inte om mitt liv är lättare, men det är lätt att hålla koll på medicinerna iaf ^^
Det kändes lite jobbigt när jag hade fyllt dosetten och jag såg hur mycket medicin jag äter, det är verkligen inte kul att behöva farmakologisk hjälp för att fungera.


Jag har väldigt seriösa tankar på att skaffa en sådan jag med...
SvaraRaderaFinns så mycket mer jag vill säga, men jag kan inte riktigt formulera mig rakt känner jag...
Tråkigt att de var så oförstående :/
Kramar <3
Ja, det är faktiskt mycket lättare nu när man slipper leta upp alla medicin-förpackningar varje gång.
SvaraRaderaJo, det är tråkigt att de inte tar mig på allvar, jag önskar att de kunde lyssa på vad jag säger istället för att bara se min BPD :/
Kramar tillbaka! <3