Kluven på alla möjliga och omöjliga sätt

Igår firade jag och min lillebror min födelsedag (trots att det är en månad sedan jag fyllde år). Vi gick ut och åt för att sedan gå på bio. Vi hade trevligt, men vi kom hem väldigt sent. Jag har jobbat idag, så jag fick bara omkring fem timmars sömn i natt, vilket är lite för lite för mig. Jag känner mig levande död, som om jag går i sömnen. Lyckligtvis har jag nu två dagars ledighet framför mig.

För ungefär en vecka sedan bestämde jag mig för att dra ner på min antipsykotiska medicin eftersom jag har fått utslag. Det märks att utslagen håller på att dra sig tillbaka, men jag har fått ökad ångest. Jag har även börjat få tillbaka lite av min mer bisarra tankar. Jag upplever även ett fenomen som jag aldrig tidigare har upplevt; ibland när jag har tagit min medicin så får jag en kort minneslucka under vilken jag gömmer medicinen. När jag "vaknar" igen har jag ingen aning om var jag har placerat medicinen. Jag måste gå runt och leta och jag hittar t.ex. min medicin gömd någonstans i badrummet. Det händer inte varje gång jag tar medicin, men tillräckligt många gånger för att det ska vara jobbigt.

Det känns som om jag är kluven i två delar som vägrar kommunicera med varandra, den ena delen av mig vill tydligen inte att jag ska ta min medicin...
Jag har bara gjort en liten medicinsänkning, så jag känner mig som en placebo-idiot eftersom mina suspekta upplevelser inte rimligtvis borde vara ett resultat av en så obetydlig sänkning.

Min PAL har nyligen gått i pension och jag har såklart inte fått en ny läkare, så jag har ingen att vända mig till för att få råd angående min medicinering.