När jobbet är livet

Idag började jag sommarjobba. Det gick bra, jag upplevde inte särskilt mycket ångest när jag var där.

Jag känner mig fortfarande tom, men ångesten har lyckats bryta sig loss från sin isoleringscell. Ibland känner jag inget och ibland har jag ångest.

Jag har panik eftersom det känns som om alla kommer att lämna mig och att jag kommer att stå ensam kvar, isolerad i mitt så kallade liv. Jag vet att jag är paranoid, men tankarna vill helt enkelt inte försvinna.

För första gången sedan jag började på universitetet ser jag inte fram emot terminsstarten. Hur ska jag kunna klara tentor när jag mår såhär dåligt?